Student.se

Som pluggar känner jag alltid verkar så himla ensamma. Jag vet inte varför men det sitter en man snett över gången till mig och han ser verkligen ensam ut.

Hur kan man ha tentaångest när man har gjort så många tentor innan? Jag går ju andra året jag har gjort minst 8a tentor innan och ändå mår jag skit.

Jag somnade gråtandes i natt, jag bara grät o grät o grät till slut somnade jag och jag tror iofs att trycket över bröstet lättades ordentligt, för det gick och sova efter det och när jag vaknade i morse så var det borta helt.

Om jag ska behöva somna så varje natt nu så kommer jag må skit på tentadagen ju.

Trött, konstant huvudvärk och vill hellre sova än göra något annat? Något fel på mig? Ja, det kan man lugnt säga att det är, jag vet inte vad, men jag måste verkligen tvinga mig att plugga för jag gör det inte annars, jag orkar verkligen inte.

Ska till studenthälsan på måndag och kolla upp mig. woho... men det behövs.

Tro det eller ej, men jag kan faktiskt det. Jag har tagit hand om mig själv i snart 21 år så kom inte och påstå att jag inte kan det. Jag har levt med er, jag vet hur ni fungerar, bara för att ni låter som att ni är glada o allt så hör jag undermeningen om hur dålig jag är, slarvig, bortskämd, puckad. Och ni är ju inte snåla med att tala i klarspråk om det. Ialla fall inte om ni har fått i er lite alkohol, då kommer era rätta jag fram. Det är då ni ringer o skäller, talar om för en hur värdelös jag är, hur puckad jag är, att jag inte kan ta hand om mig själv.

Den här dagen börja inte bra!! Datorn krascha, alla bilder all musik allting är borta!! fast den blir bättre o bättre...

Hur gick det här till? Ena stunden var det si och nu är det så. Jag förstår verkligen inte var det gick fel någonstans. Gjorde jag något? Inte ett ljud, inte ett sms, inte ens ett msnmeddelande, vad har jag gjort? Det skulle va så mycket lättare att gå vidare om jag visste varför jag gick vidare. Har du tappat intresset så totalt att du inte anser att jag är värd en förklaring? Jag anser mig ha rätt att få veta, men det kanske bara är jag.

Påminn mig om att aldrig inleda något på sommaren.

Borde nog gå och göra en hälsokontroll, haft huvudvärk i tre dagar nu och jag är inte mycket för tabletter, men man tvingas ju ta en när det blir outhärdligt. Måste va noga med vad jag tar nu oxå, efter episoden i julas så får jag ju inte äta några mediciner med paracetamol i alls, skadligt för lever o bukspottskörtel.

Fan jävla huvudvärk!! Den gör mig galen.

Vad jag saknar någon just nu... som finns där, som håller om och bara finns där. Det var så länge sedan som jag hade någons armar, någons läppar eller överhuvudtaget. Det känns verkligen, det känns när kroppen ropar efter någon att kramas med, någon att pussa på. Jag är en människa som behöver det där och visst kan jag få det av moster, morbror, mamma, pappa, syster osv. Men det är inte detsamma, inte som att få mysa med pojken, eller killkompisen, tjejkompisen vad som helst.

Jag behöver bara en kram...

Nu har jag gått ner mig i djupet igen. Jag känner mig så ensam, så arg, så ledsen och besviken. Jag gillar inte att behöva välja sida, jag vill inte välja, jag vill inte åka o träffa folk om jag inte kan få träffa dem tillsammans, jag vill inte behöva gå till en grupp först och sedan en annan. Det är fel, det är fel mot mig, mot er, det är definitivt inte rätt ialla fall. Så gör man inte. Så gör man faktiskt bara inte.

Allt är ett enda kaos, hela släkten är indragen i problem och det är inga enkla problem heller. Min kusin är tvångsintagen på psyket, hennes dotter som inte ens är ett år har familjehemsplacerats och ingen vet om min kusin kommer klara sig.