Student.se

Usch då, vilken hemsk mardröm jag hade inatt! Det hade bildats ett nytt parti i Sverige som hette Feministiskt Initiativ, styrt av Fru Schyman och hennes hejdukar. Men det mariga i drömmen var att de under en sittning blev osams över partiprogrammet för att delar av partistyrelsen började ifrågasätta om de verkligen kunde stå bakom vissa extrema åsikter och åtgärder. Plötsligt började alla örfila varandra, och till slut låg de på golvet i en stor, röd hög av polyesterdräkter och Versacebälten. Hårtestar flög genom rummet och vassa naglar letade sig in i hudveck, nypandes, klösandes. Då vaknade jag med ett ryck. Så skönt att det bara var en dröm. Eller?

Jag har alltid sagt att jag är antifeminist. Är faktiskt medlem i portalen antifeminist.nu. För några år sedan ville jag göra uppror mot något, men jag hade problem att hitta min nisch. Inte ville jag vara utan fisk och ägg och mitt O'Boy-beroende skulle bli mycket, jag svär, mycket svårt att få bukt med. Så vegan var helt uteslutet. Kunde jag bli militant vegetarian kanske? Till slut hittade jag det perfekta kallet, för jag har alltid haft problem med feminister. Jag insåg även ganska snart att det var ett utmärkt sätt att fånga mäns intresse.

-Jag är medlem i Antifeminist.nu -Oj! Så du gillar inte heller de där rödstrumporna? -Nä de skrämmer mig. -Ska vi gå hem till mig? -Okej. -Du är min drömtjej. Jag menar det verkligen.

Till slut förstod jag allvaret med att utge sig för något man inte egentligen är. Man lurar inte bara sig själv, utan de stackare som trodde de hittat kvinnan med stort K. Under "fjäskperioden" går det väl bra, jag menar, lite extra jobb i hemmet är väl okej så länge jag får nåt tillbaka, respekt och tacksamhet till exempel. Men en antifeminist ska tydligen bara skrubba vidare och vara tyst, njuta av att få tillfredsställa sin man på flera sätt. Oj då. Vad hade jag nu ställt till med? Känner feminister likadant den dagen de vaknar upp och upptäcker att deras partner behandlar dem som sin jämlike? I alla avseenden? Kan man verkligen vara det ena eller det andra, svart eller vitt? Finns det ingen gråzon, en liten smart genväg man kan ta utan att råka alltför illa ut? Och måste man som kvinna vara feminist? Jag forskade lite och, eureka! Det finns många olika sorters feminism visade det sig. Jag tillhör tydligen arten Särartsfeminism. De som "äkta" feminister föraktar och vars blotta existens de inte vill bli förknippade med. Vi är inte många, men tillsammans är vi starka. Äntligen hade jag hittat mitt uppror! Schyman, eat this!