Student.se

Klockan är 18:00. Inne i salen ställs borden i ordning medan markerna staplas upp i prydliga små högar. Limmade mot glasen står ett tjugotal och väntar på att släppas in, ytterligare ett tjugotal väntar på gatan utanför. Alla är spelsugna och stämningen är bra.

Dörrarna slås upp! Väl framme vid registreringsbordet prickas man av, får ett reklamblad och 2000 i startmarker. 3st 500ingar, 3st 100ingar och 8 25or, det känns ganska skönt att lägga den enorma mängden marker i handen och låta den pendla lite medan man rör sig bort mot bordet (viss mängd ironi kan skönjas). Bordsplaceringen lottades ut och jag fick ett spader Ess, vilket innebar att jag fick börja med dealerpucken på mitt bord. Vad gäller startmarkerna var alla rörande överrens, det var på tok för lite. Många gjorde besvärade grimascher och påpekade att skulle bli svårspelat med så lite i startmarker. Blindstrukturen började med 25-25 och 17 minuters intervaller, sedan följde den vanliga utvecklingen med 25-50,50-100,75-150. 2000 i startmarker, med 94 deltagare, är ganska lite under dessa förutsättningar. Att spela ett allt för tight spel (vänta på bra kort) skulle vara förödande under sådana omständigheter.

Jag slår mig ner vid mitt bord, ett mycket trevligt bord skulle det visa sig. Vi hade inga direkt dåliga spelare vid bordet och stämningen var bra redan från början. Till vänster hade jag Scud-Mazud, trevlig snubbe som var fokuserad i sitt spel. Till höger hade jag Halsduks-Edvin och mittemot satt Öl-Albin. Inringad av folk med smeknamn kände jag hur mina chanser i turneringen minskade. Iaf tills jag insåg att dessa smeknamn endast existerade i mitt huvud. Vi började med att mjukisspela, de flesta var mer intresserade av att ha trevligt och snacka än att slå ut sina nyvunna bordskamrater. Öl beställdes in och Nelly-tjejjer efterfrågades. Ölen kom, men nelly-tjejjerna uteblev. Man kanske kan få en bild av att vi fjollspelade, men så var inte fallet. Utan vi satt där runt vårt lilla vattenhål och väntade likt en lejonflock under eukalyptusträden. Ett efter ett splittrades de andra borden upp och nya bytesdjur anlände till vår oas i den i övrigt ganska sterila öknen. När första killen kom och hade mer marker med sig än vad vi hade på hela vårt bord kändes det nog ungefär som när en liten lejonunge ser sin första elefant.

Själv pendlade jag länge mellan 1000 och 2000 tack vare en dålig händelseutveckling i en av de första händerna. Jag är oftast bortskämd med en bra start i turneringar och brukar först senare bli omsprungen av diverse hyenor och vildsvin. Den här gången fick jag redan från början kämpa för min överlevnad, men tack vare några bra gissningar i början och ett tight spel lyckades jag bygga upp en bra image. Den visade sig vara livsnödvändig då jag fick ganska bra utrymme att bluffa under den första timmen.

När Elefanten slog sig ner vid bordet skedde det en märkbar förändring i spelsättet, den förr så nästan familjära stämningen fick ge vika för en mer tävlingsorienterad stämning då vi alla insåg att mer marker behövdes då blindsökningarna blev större och större. Ett amerikansk flygbolag såg till att jag dubblade upp mina marker och slog ut en av de för mig förr så kära flockmedlemmarna. Plötsligt hade min buk svällnat upp så att jag låg ungefär 2000 över den förr så mäktiga elefanten. Men en olyckligt ankommen AJs med en preflop-pott på 4000 följd av en 10,7,3 flopp och en pott på bortåt 10k vid turnens 9:a tvingades jag släppa då jag förmodligen stod mot ett överpar. Sårad linkade jag tillbaka till vattenhålet för att slicka mina sår. Efter några trevligt utvecklade händer var jag tillbaka upp på 5 siffrigt. Med en 10,J på handen och ett bord med 2,8,9,4 körde jag all-in mot elefanten. Jag var ganska säker på att han inte hade träffat något på varsej flopp eller turn. Min all-in var en ganska saftig höjjning på iaf 70% av potten. Elefanten tänkte länge och jag blev mer och mer säker på att jag skulle få potten här och nu. Med orden, "det här är galet, men jag tror inte han träffade något" synar han mig och vänder upp pocket 6:or. En susning färdas runt bordet medan jag vänder upp min 31%are. Damn! vilken grymt snygg syn tänker jag medan dealern vänder upp river 10:an. Jag hade haft rätt i att han hade missat floppen, men jag var för dålig på att dölja att jag också missade den. Tråkigt slut för elefanten som hade spelat bra. Men det är så poker fungerar, ibland blir man utdragen, ibland drar man ut.

Turneringen gick in i ett nytt sorgligt skede, UPS-ULF hade nyss åkt ut, Elefanten var död. Öl-Albin kämpade onaturligt länge med 1-2BB i stacken, men fick till slut se sig slagen. Innan Albins lik ens hade svalnat åkte också Sjal-Edvin (tidigare benämnd Halsduks-Edvin) ut. Överdrivet ledsen var jag väl inte, då det var jag som fick ta över hans markerandel. Men det var tråkigt att se dessa sköna människor lämna vårt härliga bord. Runt omkring oss splittrades bord i en närmast relativistisk hastighet, måhända att vi har observatör dilemmat här och att de andra borden upplevde samma sak som oss. Men jag vill gärna tro att vi var unika. Åtminstone verkade vi ha det mycket roligare än alla andra.

Porriga-Per vid andra bordsänden, och jag, var inblandade i en 3 vägspott där Mr.All-in var, All-in. Jag satt med A,8s på ett bord med 10,9,8 (2spader). Porriga-Per höjjer anseenligt (dubblar iaf potten) och jag stirrar länge på honom innan jag beslutar mig för att han sitter som bäst på ett färg eller steg-drag. jag säger syn och det där karakteristiska suset går överbordet när han skruvar på sig och vänder upp en 9,J. Damn,jag kände mig riktigt lurad när jag vände upp min A,8. Rivern gav honom stegen och därmed hela potten. Det var en anseenlig bit av min stack som rök där, men jag mådde fortfarande ganska bra markermässigt. Självklart fick stoltheten sig en törn, som lyckligtvis reparerades löjligt fort då det där välbekanta amerikanska flygbolaget beslöt sig för att jag hade samlat på mig tillräckligt många bonuspoäng och bjöd på en gratisresa. Slog ut någon stackare som spelade sin A,Q helt korrekt.

Så, Porriga-Per mådde bra. Medan Scud-Mazud, Sjal-Edvin, UPS-ULF, Elefanten och Öl-Albin var utslagna. En Öl skänktes till Mäskmannen som ballade ur totalt och gav bort sina marker på någon löjligt utdragning. =)

Gav bort en ÖL? Är grabben galen, man ger inte bort öl! någonsin! aldrig någonsin! Jo det är ju sant, men nu var det såhär att två av de största dragningskrafterna kända av universum drabbade samman i ett blodigt krig. Likt leptonsoppan vid tidernas början utkämpades en kamp där vi i ena ringhörnan hittar en sval, härlig och läskande 19-kronorsöl som jag utan tvekan hade huggit av mig ena lillfingret för att få halsa. I andra ringhörnan, eller snarare byxfickan! Låg bilnycklarna till min eleganta honda civic av 1986 års modell vars instrumentbräda pryddes av en p-biljett som gick ut kl 08:04 nästföljande dag. =(

Resten av historien, tillsammans med hur det gick för Blondie, Porriga-per och Hari-Hari finner ni i nästa nummer av studen.se/Tour-uppsala.