Klockan började närma sig 11-slaget, en viss trötthet kunde skönjas i deltagarnas ögon. Eller så var det bara mina egna som hade grumlats. Den tidiga väckningen började göra sitt och jag kände hur mitt spel trubbades av. Mina två felgissningar mot Elefanten och Porriga-Per gjorde inte direkt saken bättre. Trots mitt tillstånd uppmärksammade jag att det satt två blondiner vid mitt bord, Barbie och Blondie. Den ena långhårig, den andre korthårig. Det enda de hade gemensamt förutom hårfärgen var att de spelade stabil poker.

Mitt i denna trötthetsdepression blev vi plötsligt avbrutna av tävlingsledaren. Det var dags att slå ihop sig till 2 bord. 18+1 personer var vi kvar då Herr Expekt hade räknat fel på antalet spelare. Blondie(den korthåriga) hamnade vid 9 personersbordet medan jag och Barbie (den långhåriga) satte oss ned vid 10 personersbordet.

Jag hade runt 25k i min stack, en summa som jag hade pendlat kring sen ungefär en halvtimme tillbaka. Blindsen var uppe i 700/1500 (ja, 700 / 1500 ) vid ungefär den här tidpunkten. Vilket gjorde att jag var en av de få utvalda som låg över gränsen för en spelbar stack (~10BB+) Min markerhög skulle fortsätta att pendla med ett snittvärde på ungefär 20-25k. Ett antal upphopp till 40k och en nerdykning till under 15k ledde till ohälsosamma blodtrycksförändringar. Det var ett märkbart tuffare spel som spelades vid det här bordet, den familjära stämningen var som bortblåst och jag insåg att jag skulle bli tvungen att kämpa för mitt liv om jag ville ha en chans att vinna den här turneringen.

Efter en kvart eller så övergick spelet från lejonstadiet till gamstadiet. Storstackarna var ovilliga att slåss mot varandra, istället inriktade vi oss på att eliminera småstackarna. Vissa gick lätt att plocka medan andra var riktigt seglivade. Det skulle visa sig senare att gamstadiet blev en enda lång framgångssaga för min del. Jag lyckades oftast hamna i en situation där jag kunde isolera en småstack. Som om inte det var nog lyckades jag även få riktigt bra kort. En riktigt turlig hand var när jag satt som BB och shortstacken före mig körde all in med ungefär 1,5-2 BB, jag synar i mörkret varpå han vänder upp en Kx. Vi har båda svårt att hålla oss för skratt när jag vänder upp en AKo. Ett Ess kommer i floppen och vid turnen är det redan över.

Vi hinner med några rundor till innan Herr Expekt återigen avbryter oss för att meddela att det är dags för en sammanslagning igen. 8 personer till finalbordet var tanken, men när 9 kort vänds upp i lottningen inser vi att klockan börjar bli sent och att Herr Expekt har haft en lång dag.

9 stolta pokerrävar slår sig ner vid det glamourösa finalbordet (samma bord som de andra, men vafan, det var ju finalbordet!). Klockan hade hunnit slå 12 och jag började känna hur tröttheten än en gång sköljde över mig.

Runt finalbordet kunde karaktärer som Blondie, Porriga-Per och Hari-Hari skönjas. Eventuellt att även Barbie var där men jag har lite svårt med minnet för just den här tiden på kvällen.

För att vara helt ärlig så har jag faktiskt svårt att minnas vad som hände överhuvudtaget fram tills dess att det var dags för headsup. Något som jag däremot minns är Blondies kamp för överlevnad. Han satt strax till höger om mig och kämpade länge med 2-8BB. En hand som jag ännu inte är riktigt säker på är följande.

Jag sitter med Axs och har synat från första position, spelet går runt till Blondie i BB som checkar eller höjjer med 1 BB (kommer inte riktigt ihåg). Floppen kommer A+scrubs och Blondie checkar. Jag kör all-in med ungefär tre gånger så mycket som honom. Det märks tydligt att Blondie inte gillar hur han har spelat handen hittils. Innan hade jag satt honom på en Kx men började nu omvärdera till att han kanske hade ett PP. Jag förstår dock inte varför han inte hade kört all-in preflop isf. Kanske att han inte hade någon bra läsning på mig, men det var ändå en mystiskt spelad hand. Det slutar med att han lägger sig och ägnar den närmaste halvtimman åt att grubla över om jag hade ett A eller inte. Medan jag grubblar över hur han kunde tro att jag kunde ha ett A när jag höjjde så uppenbart avskrämmande.

Karaktärer som blev långlivade vid finalbordet var bland annat jag själv, Porriga-Per, Kommunisten och Hari-Hari. Situationen var ganska intressant faktiskt.

Hari-Hari var klädd i en blå huvtröjja med keps och glasögon. Med sig till finalbordet hade han c.a 30k i marker, vilket kombinerat med att jag inte hade sett honom spela innan gjorde att jag värderade honom som den farligaste motståndaren. Kommunisten var en annan spelare som jag inte heller hade sett spela, med sig till bordet hade även han en anseenlig summa marker. I sin knallröda tröjja osade han nästan respekt då han gjorde varje satsning som en klon av den föregående. För mig var han helt omöjlig att läsa. Porriga-Per och jag hade spelat tillsammans ett tag och jag var ganska bekväm med att spela honom, dels ville jag tro att jag hade en bra läsning på honom, dels ville jag ha revansch för när han lurade mig tidigare på kvällen.

Blinds på 3000/6000 och ett överhängande hot om en höjjning till 5000/10000 (i syfte att få slut på spelet) gjorde att senare halvan av finalbordsspelandet snarare liknade flipper än poker. Manövermöjligheten var nästan obefintlig, 2 misstag och jag hade varit ute. Detta var ändå en stor fördel då de andra bara hade råd med ungefär 1 misstag var.

Porriga-Per drog åt sig en stor andel marker och en stund låg vi ungefär lika runt 60k, när jag någon hand senare slog ut den sista spelaren gick han och jag till headsup med 110k respektive 70k. Spelet tog då en kvarts paus för att Nelly.se skulle få göra sin modeshow. Rensa skallen var välkomnat men jag undrade huruvida det skulle gå att fokusera på spelet igen.

Showen var mycket trevlig. Mentaliteten kan väl bäst förklaras med att det var först när nelly-killen kom ut i tajta kalsonger som alla killarna i publiken började busvissla och klappa. När sedan publikens entusiasm gick över i att vågen gjordes varje gång han kom ut, såg man hur nelly-tjejjerna hade svårt att dölja sin besvikelse.
Den kvasihomosexuella publiken kunde däremot inte hålla leden längre när tjejjerna kom ut i bikinikläder och vickade på sina rumpor. Busvisslingar, osynkroniserade vågor och sexuellt frustrerade handklappningar ökade i takt med att deras långa ben trummade fram längs scenen.

Jag har en teori här som skulle kunna förklara varför jag har svårt att minnas ens något som hände vid pokerborden medan jag minns exakt vilken färgnyans tjejjernas hotpants hade. Teorin har sin början någonstans kring att jag är kille och avslutas med elementära biologiska och evolutionsteoretiska principer.

Då var det alltså dax för Headsup, dvs 1 mot 1! Ett trettiotal personer stod runt oss som publik, varav förvånansvärt många inte hade haft något emot att bli utdragna av mig. Själv hade jag lite svårt att komma i fas med verkligheten, den enda tanke som jag hade i huvet innan spelet började, var en bild av hur det skulle se ut när Porriga-Per blev fotograferad med Nelly-tjejjerna. För att behålla min illusion av heterosexualitet lägger jag tonvikten, i den bilden, på tjejjerna.

Spelet började med Porriga-Per som dealer, varpå han foldade och jag av någon konstig anledning faktiskt för första gången i turneringen kände att jag nog skulle vinna. När det således var min tur fick jag en 10,8 i klöver och floppen kom A + 2 klöver varpå jag höjjde 40k och han la sig. Ställningen i det här läget torde ha varit ungefär 130 - 50.

Klockan är ungefär 01:30. Porriga-Per är dealer med ungefär 50k i marker, själv sitter jag som BB med c.a 130k i marker. Porriga-Per har tvingats lägga sig två händer i rad och hans marker är på väg att ta slut. Jag ser inte ens när han lyfter sina kort, jag hör att han säger att han höjjer men inte ens då kollar jag upp för att se honom i ögonen. Mina ögon är istället fokuserade på de glatta ytorna tillhörande de två kort som skulle komma att avgöra mitt öde. En vänstertumme under de båda korten efterföljd av en lätt vridning av handen avslöjar en 10:a, en efterföljande gnidande rörelse från min högra tumme avslöjar nästa 10:a.

• All in

• Syn

Vänder upp mina tior varpå han vänder upp två höga kort. ~50% tills floppen kommer med en 3:e 10:a till mig. Trissen står sig och jag har vunnit student.se/Tour Kvalturnering i Uppsala. Vad jag vann? Ett diplom, ett mycket fint diplom. Som jag ännu inte har fått.

Att studenter fick ställa upp i en "gratis"-turnering här i uppsala där vinnaren hade chans att gå vidare till en riksfinal i studentpoker, vars förstapris var ett stipendium värt 100,000 (tillägnat utlandsstudier), Var mer än de stackars små svältande direktörerna vid Lotteriinspektionen kunde tåla. Ska man spela poker ska man spela det på något av de statliga casinona, där det förövrigt helt öppet finns både prostituerade och lånehajjar.

Nu kanske jag låter bitter? Men faktum är att det enda jag saknar är chansen att få spela i Student-SM i Poker, oavsett om det är något pris eller ej!

Jag skulle vilja tacka alla som var med och spelade, speciellt alla ni som satt vid mina bord. Ni var alla härliga och jag tycker att vi hade det riktigt jäkla trevligt tillsammans. Jag var antagligen inte den bästa där inne, så bättre lycka nästa gång! Citatet på student.se hoppas jag att ni tar med lite humor.