Mood: Drunk

Det var exakt två personer som jag vände mig om efter ikväll Det var Lemmy och Du.

Det var dig jag fick, och du var nog det finaste på länge.

Jag är nog inte kall som sten som jag gärna utger mig för att vara men helt ärligt så är det nog alkoholen som talar.

Självfallet försvann du. Det gör ni alltid. Men jag fick dig. Eller så fick du mig.

Jag kanske borde jagat dig Men jag springer inte efter slynor eller spättor eller slinkor.

Det är rätt ångestframkallande att vara kär för en kväll men ändå rätt fint. Det var ändå nio månader sedan sist.

Ärligt talat så hatar jag dig och jag önskar att vi aldrig sågs.