Varför läser jag det här? Denna ständiga fråga jagar mig till och med på nätterna snart. Vad kommer jag någonsin att ha för nytta av att kunna klassificera bisatser i sju olika sorter? Eller av att kunna ta ut primära satsdelar och göra en fullständig satsanalys? Jag tänker ju inte ens bli svensklärare. Aldrig i livet. Och inte tänker jag doktorera i svenska heller. Det är alldeles för trist. Vem vill hålla på med sånt här hela dagarna? Och vem har nytta av att kunna rita ett ordbildnigsträd? (Vilket jag faktiskt kan, jag har lärt mig nånting.) Det ska bli väldigt skönt när den här delkursen är över (om man klarar tentan vill säga) och vi ska börja på nått nytt. Hoppas att det är lite mer spännande än det här. Om nu svenska kan bli så spännande när man läser språklig inrikting. Har suttit på golvet nu i en timme och ritat små söta ordbildnigsträd, det gör lite ont i ryggen. Men på grund av att det bor en väldigt läskig man (eller tja man och man) i den här lägenheten vil jag inte sitta nånannanstans än instängd här inne. Och att sitta i sängen är inte heller någon höjdare. Det bör tilläggas att jag faktiskt har ett skrivbord, men med tanke på allt som ligger på det lämpar det sig inte till att plugga vid just nu. (Fan, hade glömt stänga garderobsdörren, tyckte väl att det var ovanligt kallt här inne. Ni som besökt min garderob vet vad jag pratar om.) Torsdag imorgon, börjar redan klockan åtta. Jag tycker att alla föreläsningar borde börja tio. Det är en helt lagom tid när man bor fem minuter från skolan. Och har allvarliga sömnproblem. Ska plugga tills jag somnar idag har jag bestämmt mig för. (Underbart att jag sitter här i stället och bara skriver strunt.) Förstod inte varför folk alltid sade till mig att jag såg trött ut innan, sen råkade jag se mig själv i spegeln en morgon. Har ju riktigt mörka streck under ögonen. Fast jag har också märkt att de avtar under dagen så ska jag göra något viktigt så får jag helt enkelt göra det på kvällen. Eller i dämpad belysning. Fast om jag pluggar halva natten borde jag bli så uttråkad att jag somnar av det. Önskar att jag hade mer självdiciplin. Och att jag visste vilken kategori bisatserna tillhör. Det verkar stört omöljigt att lära sig. Satsanalyser kan jag köpa, det är ungefär som matte, men bisatser? Blä! Kunde det inte räcka med att veta vad som är en bisats? Vi måste ju inte kunna klassificera huvudsatserna. Snart är det fredag åtminstone. Då kan man glömma bort all äcklig grammatik för kvällen och dricka lite öl istället. Det är legitimt att hälla i sig en massa på fredagar, även om man borde plugga då med. I alla fall enligt mitt tycke. Man behöver en paus. Nej, nu ska jag tillbaka till mina primära satsdelar.