Student.se

Tapeter i en massa färger och former och mönster, och alla är de svindyra! Jag ville ju bara kolla på en ljust lindblomsgrön och lite på de med mönster. (Det hade varit snyggt med en fondvägg.) Men man hittar ju knappt nånting. Till slut hittade jag iaf en som jag kunde få med mig en bit av så min käre västgöte kan se hur den ser ut med, han ska ju bo där han också, så det är väl inte mer än rätt att han får se färgen. Färgkartor har jag också skaffat mig några. Lattefärgade väggar, grå soffa, röd matta och några röda kuddar får det nog bli.

Det går inga tåg i Skåne just nu. Tågtrafiken beräknas komma igång vid tolv igen. Kanske. Deras telefonväxel fungerar tydligen inte heller. Jag kan låtsas att jag är insnöad. Det är så mycket snö på mina fönster att jag knappt ser ut. Varför blir Sverige lika lamslaget av vintern varje år? Nångång borde väl vintern vara väntad. Det har varit enmassa snö de senaste åren, vad är skillnaden nu? Jag vill ha vår! Jag får sitta här, lyssna på lite musik, läsa en vampyrbok och vara glad för att strömmen inte har gått.

Tanten satte sig nästan på min väska. Hade hon gjort det om jag inte hann flytta den? Det var nära att hon gjorde det. Vad säger man om någon sätter sig på ens väska? ”Ursäkta mig, men måste du ha så bråttom med att placera ditt feta arsle på ett bussäte att jag inte ens ska hinna få undan mina saker?” Det är väl klart att man sätter väskan på sätet bredvid om det är tomt. Det gör alla. Man flyttar det om någon kommer. Men om man inte hinner det, hade hon blivit sur då? Tanten var klädd i en svart, halvlång kappa. Hon hade en mörkblå sjal med ljusare blå mönster knuten runt huvudet.

Att läsa är som att ha en kärlekshistoria. Om den så är kort eller lång. Ibland varar den bara över en eftermiddag och ibland några veckor. Ibland vill man inte att den ska ta slut och i en del fall orkar man inte ens avsluta den. Man försvinner iväg på fantasins vindlande stigar, upp för berg och ner för dalgångar. Man får vandra i någon annans fantasi för ett tag. Någon tar en i handen och visar en annan värld. En värld full av saker som man kanske aldrig ens skulle ha kommit i närheten av om man bara lyssnade till sitt eget huvud. Det är tur att det kommer folk och räddar oss ibland.

Idag kunde jag med ganska stor tillfredsställelse konstatera att jag tog helt rätt beslut den dagen jag valde min bok som sällskap framför de andra som jag "jobbar med" (jag ser dem bara vid frukosten). De verkar bara vara intresserade av att tala om sina äkta hälfter. Den mest äkta hälft jag har för tillfället heter Vladimir Sorokin och är en 51årig ryss. Han beskrivs i inledningen till Blått fett som "en lågmäld, slående vacker man". Men efter att ha sett ett foto på honom är jag ganska glad över att vår förbindelse snart är slut.

Jag hade en Dolmiodag för snart en vecka sedan. Men det var inte alls som det är i reklamen. Det kom inte hit en hel glad liten familj för att äta. Och inte har jag några förvånade hönor heller. Och inget strålande solksken. Det var bara jag, en Dolmioburk, lite lågprispasta och några Eldoradoköttbullar. Och en bok. Det är iofs inte världens sämsta middagssällskap, men det är så mycket bättre med äkta vara. Kommunikationen med en bok är lite ensidig. Även om jag verkligen gillar böcker och mycket hellre skulle vilja läsa dem än den trista skiten jag pluggar.

Snart är mitt diskberg borta! Nu är det bara två grytor kvar. Och en pajform. Får strunta i att äta så det inte blir mer imorgon. Nu har jag diskat fyra gånger på två dagar. Det blir ganska mycket. Och ändå diskade min västgöte lite när han var här. Men, men, det tar ju slut nångång och det får faktiskt vara lite rent och fint här på fredag. Så det så! Ska ta och dammsuga imorgon med. Det blir nog bra. Det går verkligen inget bra på tv alls. Ska nog ta och läsa lite istället. När jag pratat klart med Rikke. Blä, jag vill tillbaka till Göteborg och vara hemmafru. Det var skönt.

Fan, man håller ju på att regna bort! Igår blåste mitt paraply sönder. Det var riktigit nedrig. När man äntligen har gått och köpt ett fint rosa paraply så blåser det sönder andra gången man använder det. (Jag är ingen flitig användare av paparply, jag har haft det i min ägo ett tag.) Nu ligger det inslängt i duschen och jag sänder onda vibbar till det allt som oftast. Den äringet jag gillar just nu. Och inte all denna lera som den skånska myllan förvandlas till i denna regnperiod heller. Det räcker ju med att man går genom Lundagård så är skorna leriga. Det är inte schysst.

De visar Top Model på TV3 hela dagen. Jag gråter. Det finns inget bra att se på. Jag är för rastlös för att läsa. Ikväll ska jag bli lite full. Men jag får inte bli mycket full för jag har en riddate imorgon. Har precis ätit en middag bestående av pasta, bacon och ärtor. Det var inte så spännande, men jag blev mätt. Jag har ett berg av disk från middagen igår. Jag vill inte diska mer. Jag måste boka en tvättid. Jag vill inte tvätta heller. Jag borde tvätta på onsdag. Då hinner jag ut till stallet på torsdag. Jag är typ ledig då. Det är skönt. Jag kommer att få rida med pannlampa på tisdag.

Att gå på mina fysiklektioner har visat sig vara lite som att titta på barnprogram. Vi har en lärare som borde byta jobb helt enkelt. När hon ska demonstrera statisk elektricitet eller positiva och negativa laddningar så går det inte att lyssna på vad hon säger. Hon är för skrattretande! Det är lite jobbigt för jag måste ju lära mig det där som hon står och pratar om. Inte för att jag vet vad jag någonsin kommer att ha för nytta av att kunna räkna ut laddningar mellan föremål, men jag bör ju lära mig det till tentan. Och så står hon där och demonstrerar och gnuggar och har sig.