Student.se

Jag är så trött… det är jobbigt att åka hem till mamma o pappa. När jag fick jobbet som prenumerationsförsäljare i Jkpg så går det inte att beskriva min lycka. Det var så ofattbart skönt att veta att jag inte skulle behöva spendera en sommar med hårda ord och hånfulla kommentarer. Missförstå mig inte, jag tycker om mina föräldrar, men jag har väldigt svårt att må bra runt omkring dem när de dricker, speciellt mamma. Ni förstår inte hur jobbigt det har varit under åren att få hårda ord om att du är värdelös, dum i huvudet, och dylikt sen du var så gammal att du kommer ihåg det. Jag har fått en och annan örfil av henne till och med. Det är alltid mitt fel oavsett. Jag försöker verkligen vara den där dottern som inte säger något eller som är indragen o tyst, men jag är inte sådan, inte längre! Jag är inte det! Men hon… det är alltid synd om henne! ALLTID! Aldrig synd om mig! Jag får aldrig må dåligt, jag får aldrig gråta, gråta e dåligt, då är man svag! Svag?! För att jag har känslor? För att jag är mänsklig?! Helvete! Allt det här gör mig bara så gråtfärdig! Allt det här gör mig så trött, arg, ledsen, nere… allt… ibland väntar jag mig bara att jag ska hitta en kniv som är tillräckligt vass så jag får slut på eländet… det finns inget som skulle hålla mig kvar, så går tankarna när det är riktigt illa… när allt känns så… hopplöst…