Student.se

Tro det eller ej, men jag kan faktiskt det. Jag har tagit hand om mig själv i snart 21 år så kom inte och påstå att jag inte kan det. Jag har levt med er, jag vet hur ni fungerar, bara för att ni låter som att ni är glada o allt så hör jag undermeningen om hur dålig jag är, slarvig, bortskämd, puckad. Och ni är ju inte snåla med att tala i klarspråk om det. Ialla fall inte om ni har fått i er lite alkohol, då kommer era rätta jag fram. Det är då ni ringer o skäller, talar om för en hur värdelös jag är, hur puckad jag är, att jag inte kan ta hand om mig själv. Förstår ni inte att era problem som ni väljer att inte diskutera med någon proffessionell utan istället försöker dämpa med alkohol går ut över mig? Ni förstår inte hur svårt det är att säga orden "Jag älskar dig" till er, för ni förtjänar dem inte. När ni säger det så måste man forcera fram det själv.

Det värsta är att jag vågar inte säga ifrån, det är för tidigt än, det skulle bli så fel, men jag vet inte om jag orkar leva så här mer. Att åka hem är en riktig pina, det är helt okej så länge jag inte måste umgås hela tiden utan kan träffa mina vänner oxå, det är ju egentligen för dem som jag fortfarande åker hem. Jag tycker inte om att umgås med er när klockan är efter 18:00 jag vet hur ni blir då. Ni blir elaka. Speciellt du mamma. Du blir riktigt elak och det är alltid mig. Sedan är allt mitt fel och jag är den som måste be om ursäkt. Jag orkar verkligen inte mer.